Reklamen
Det anmälda materialet består av en artikel på www.aftonbladet.se/sparasmart. Artikeln har rubriken ”Experten följde sina egna råd – höjde räntan med 455 %” och ingressen lyder ”Compricers Sparekonomi Christina Söderberg lever inte som hon lär. Hela dagarna ger hon privatpersoner råd om hur de ska sköta sina pengar. Men sina egna sparpengar har hon haft på ett räntelöst konto”.

I brödtexten står det ”Jag är sparekonom. Jag är sparsam. Jag är intresserad av pengar och vill inte bli lurad. Jag ger dagliga råd till konsumenter om allt som har med privatekonomi att göra. Men jag lever inte som jag lär. Jag har jämfört och valt det bästa elavtalet där jag bor, jag har jämfört hem och bilförsäkringar, jag har valt aktie­fonder med låga avgifter och jag har prutat hårt med banken angående mitt bostadslån. Men jag har mitt sparkonto hos en storbank!? I alla fall hade jag det fram till förra veckan. Då tog jag tag i saken och skaffade mitt ett sparkonto med riktig ränta. Min bank erbjuder 0 procent i ränta på mitt lönekonto. Där kommer min lön in, och även om det mesta av lönen används under månaden så står det ändå en del pengar där under månaden – helt utan ränta. Min bank erbjuder 0,55 procent på mitt sparkonto. På mitt sparkonto har jag lite sparpengar till oförutsedda och förutsedda framtida utgifter. Kaffemaskin och frys gick nyligen sönder vilket var oväntat. ”Rivande av fondväggar med fula tapeter” är väntade utgifter som ligger i planen. Ett gäng tusenlappar sitter alltså där till en ränta på 0,55 procent. Min nya bank erbjuder 2,50 procent i ränta, med fria uttag. Det har gnagt i mig länge det här att jag inte har fixat ett bra sparkonto. Jag har tänkt att det tar tid att sätta upp, att det säkert är krångligt, att jag gör det sen och att det ändå inte är så mycket pengar det handlar om. Men plötsligt händer det. I onsdags slog jag till. Barnen var lagda, jag tog fram datorn och gjorde min jämförelse på compricer.se och fick fram vilken bank som hade sparkonto med högsta ränta, med insättningsgaranti förstås! Jag registrerade mig, valde konto, fick en bekräftelse direkt via mail, förde över pengar från mitt lönekonto och slog ihop datorn, 5 minuter tog det. Jag missade bara vinjetten till Grey’s anatomys dubbelavsnitt. Så var det värt det? Dagen efter satt pengarna på kontot och började generera ränta – 455 procent mer ränta än på gamla kontot. Men sparar jag något? Jag har ungefär 60 000 kronor på mitt sparkonto i genomsnitt, om jag räknar in att min lön ligger där ett antal dagar i månaden. 60 000 kronor * 0,55 procent i ränta = 330 kronor/året. 60 000 kronor * 2,55 procent i ränta = 1500 kronor/året. Jag sparar alltså, eller tjänar, 1170 kronor om året före skatt. Rätt bra lön för 5 minuter. Och framförallt en skön känsla att jag inte lånar ut pengarna gratis till storbanken”. Artikeln är underskriven ”Christina Söderberg”.

Materialet har producerats av Aftonbladet.

Anmälan
Anmälaren skriver att detta är reklam maskerad som en artikel. I "artikeln" talar Compricers sparekonom sig varm om Compricer som företag. Anmälaren anser och hoppas att alla former av vilseledande "reklamartiklar" inom tidningar ska tydligt visa på att det är en artikel. I det här fallet är det inte gjort och anmälaren tycker det är uppenbart att det är reklam det handlar om. Däremot undrar anmälaren om alla ser detta så tydligt? Det är vilseledande.

Aftonbladets yttrande
Aftonbladet skriver att det tydligare borde ha framgått att undersajten Spara Smart, där artiklarna återfinns, gjordes i samarbete med Compricer. Man har tidigare, bland annat i externa medier, sagt att det här var ett test och att undersajten inte riktigt hittat sina former. Efter tre dagar valde man därför att ta ner undersajten en tid för att åtgärda detta.

Compricers yttrande
Compricer skriver att det tydligare borde ha framgått att undersajten Spara Smart, där artiklarna återfanns, gjordes i ett samarbete mellan Compricer och Aftonbladet. Efter tre dagar valde man därför gemensamt att ta ner undersajten, inklusive artiklarna, en tid för att åtgärda detta.

Reklamombudsmannens bedömning
Reklamombudsmannens uppgift är att genom normbildande verksamhet verka för att all kommersiell mark­nadsföring huvudsakligen riktad mot den svenska marknaden är förenlig med god marknadsföringsetik. Reklamombudsmannen ska grunda sina bedömningar på Internationella Handelskammarens regler för reklam och marknadskommunikation (ICC:s regler).

Begreppet marknadskommunikation ska, enligt ICC:s regler, ges en vid innebörd och inbegriper varje form av meddelande framställt av marknadsföraren själv eller för dennes räkning med huvudsakligt syfte att främja av­sätt­ning eller tillgång till produkter eller för att påverka konsumenters beteenden. En prövning enligt ICC:s regler kan göras på framställningar som har ett kommersiellt syfte och rent kommersiella förhållanden till före­mål. ICC:s regler gäller dock inte framställningar som är grundlagsskyddade av tryck- eller yttrandefrihetslagstiftning­en och i tveksamma fall ska grundlagsskyddet ges företräde.

Enligt artikel 9 första stycket i ICC:s regler ska reklam och annan marknadskommunikation vara lätt att identi­fiera som sådan. Vid användningen av ett medium som innehåller nyheter eller annat redaktionellt material, ska reklamen presenteras så att dess karaktär omedelbart framgår.

Reklamombudsmannen prövar först om den anmälda artikeln är kommersiellt reklam som ICC:s regler kan till­ämpas på. Reklamombudsmannen konstaterar att artikeln handlar om Compricers tjänster. Den är skriven av Compricers spar­eko­nom Christina Söderberg. I artikeln berättar hon om hur hon jämförde olika bankers villkor på www.compricer.se. Bland annat förekommer uttrycken ”Barnen var lagda, jag tog fram datorn och gjorde min jämförelse på compricer.se”, ”Jag registrerade mig, valde konto, fick en bekräftelse via mail, förde över pengar från mitt lönekonto och slog ihop datorn. 5 minuter tog det” och ”Jag sparar alltså, eller tjänar, 1 170 kronor om året före skatt. Rätt bra lön för 5 minuter”. Därtill skriver både Aftonbladet och Compricer att undersajten ”Spara Smart” som artikeln låg på, var ett samarbete mellan företagen och att detta tydligare borde ha framgått. Reklam­­om­buds­mannen finner med hänsyn till artikelns utformning att den har ett kommersiellt syfte och rör rent kommer­siella förhållanden. Reklamombudsmannen är därför behörig att pröva om artikeln är förenlig med ICC:s regler.

Reklamombudsmannen går över till att bedöma om artikeln uppfyller kravet på att det omedelbart ska framgå att det är reklam. Reklamombudsmannen konstaterar att artikeln inte är identifierad som reklam på något sätt och att det därför inte omedelbart framgår att det är fråga om reklam. Den strider därmed mot artikel 9 första stycket i ICC:s regler.

Elisabeth Trotzig

reklamombudsman