Beslut

Ärende 2001-03
2020-03-22



Anmäld reklam Reklam för hemlarm från Verisure

Annonsör Verisure Sverige AB

Anmälare Privatperson

Uttalande
Reklamombudsmannen finner att reklamen inte utan vägande skäl spelar på rädsla eller fruktan. Den strider därmed inte mot artikel 2 i Internationella Handelskammarens regler för reklam och marknadskommunikation.

 

 

Reklamen
Den anmälda reklamen är en banner som har visats på aftonbladet.se. Bilden i bannern visar en person med svart rånarluva. Personen sticker fram huvudet från den högra bildkanten. Under mannen står den vita texten ”Avskräck tjuven med larm” i versaler mot en röd bakgrund. Under står den svarta texten ”Räkna ut ditt pris” i versaler mot en vit bakgrund. Uppe i det övre, vänstra hörnet syns annonsörens logotyp.

Reklamen har producerats internt hos annonsören.

Anmälan
Enligt anmälaren spelar reklamen på rädsla för inbrott och tjuvar.

Annonsörens yttrande
Verisure Sverige AB (annonsören) erbjuder professionellt övervakande, smarta hemlarmssystem för inbrott, brand och vattenläckor. Annonsörens hemlarmsystem är uppkopplade till en larmcentral med övervakning dyg­net runt, vilket förbättrar säkerheten i hemmet för annonsörens kunder. Larmen är utrustade med smarta egen­skaper och mobila applikationer, vilket underlättar och gör det dagliga livet mer bekvämt för annonsörens kunder.

Den aktuella bannerreklamen utgörs av en stillbild på en maskerad person, med texten ”Avskräck tjuven med larm. Genom att trycka på den aktuella bannern länkas det vidare till annonsörens webbplats, vari mer utförlig information om annonsörens olika produkter och tjänster samt prisuppgifter härtill. Den aktuella bannerreklamen är avsedd att marknadsföra tjänster och produkter som är menade att användas i förebyggande syfte för att förhindra inbrott samt skydda egendom och människor i händelse av ett inbrott. Det är således fråga om annon­sering av produkter och tjänster inom trygg- och säkerhetssektorn.

Eftersom bannerreklam utgörs av en stillbild som behöver anknyta till de produkter och tjänster som ska mark­nadsföras, har annonsören för den aktuella reklamen valt en bild föreställande en potentiell inbrottstjuv. Ett naturligt inslag vid marknadsföring av trygg- och säkerhetsprodukter och tjänster är att hänvisa till bristande säkerhet och trygghet eftersom syftet med sådana produkter och tjänster är att skapa just säkerhet och trygg­het. Med andra ord att minska osäkerhet och känslan av otrygghet.

Det är av yttersta vikt för annonsören att bolagets marknadsföring följer svensk lag. Bolagets marknadsföring planeras därför noggrant. Annonsören har inför publiceringen av den aktuella bannerreklamen bedömt att den aktuella bilden anspelar på att det går att förebygga inbrott med ett hemlarm. Vidare har annonsören, mot bak­grund av Reklamombudsmannens opinionsnämnds tidigare prövning av annonsörens reklamfilm för inbrotts­larm (ärende 1701-14), funnit att för det fall det ändock kan anses som att den aktuella bilden anspelar på en rädsla för bostadsinbrott, så föreligger det vägande skäl till detta vid marknadsföring av inbrottslarm.

Annonsören är sammanfattningsvis av uppfattningen att den aktuella bannerreklamen inte har utformats på ett sätt som en majoritet av reklammottagare skulle uppfatta såsom anspelning på rädsla eller fruktan. Under alla förhållanden föreligger vägande skäl för någon form av hänvisning till osäkerhet eller otrygghet, eftersom nämnda i praktiken är oundvikligt vid marknadsföring av hemlarm. Annonsören anser mot bakgrund av ovan att reklamen inte strider mot artikel 2 i ICC:s regler.

Reklamombudsmannens bedömning 
Enligt artikel 2 andra stycket i Internationella Handelskammarens regler för reklam och marknadskommunikation (ICC:s regler) får marknadskommunikation inte utan vägande skäl spela på rädsla eller fruktan eller utnyttja olycka eller lidande.

Marknadskommunikation ska enligt ICC:s regler bedömas med utgångspunkt i hur framställningen påverkar målgruppens genomsnittskonsument, med hänsyn tagen till det medium som använts. Reklamen ska då be-dömas utifrån hur den rimligen uppfattas av en genomsnittskonsument vid en flyktig kontakt. Målgruppen i detta fall är sannolikt bred, bestående av vuxna konsumenter som kan tänka sig att köpa annonsörens produkter.

Enligt anmälaren spelar reklamen på rädsla för inbrott och tjuvar. Enligt annonsören är reklamen inte utformad så att en majoritet uppfattar reklamen som att anspela på rädsla eller fruktan. Det finns vägande skäl för någon form av hänvisning till osäkerhet eller otrygghet eftersom detta är oundvikligt vid marknadsföring av hemlarm.

Reklamombudsmannen konstaterar att reklamen visar en person som sannolikt uppfattas som en inbrottstjuv och att annonsören marknadsför hemlarm. Reklamombudsmannen finner inte att reklamen går utöver vad som kan anses motiverat för att marknadsföra hemlarm då det finns skäl att känna oro för att få inbrott och den marknadsförda tjänsten syftar till att minska den oron. Reklamen anspelar därför inte utan vägande skäl på rädsla eller fruktan och strider därmed inte mot artikel 2 andra stycket i ICC:s regler.

 

Elisabeth Trotzig
reklamombudsman