Beslut

Ärende 2003-70
2020-06-15



Anmäld reklam Reklam för solariesolande hos Sunlife

Annonsör Sunlife Holding AB

Anmälare Privatperson

Uttalande
Reklamombudsmannens opinionsnämnd finner att reklamen spelar på rädsla eller fruktan och är vilseledande. Den strider därmed mot artiklarna 2 och 5 i Internationella Handelskammarens regler för reklam och marknadskommunikation.

 

 

Reklamen
Den anmälda reklamen har publicerats i solarieappen Sunlife. Högst upp i appens vy syns i neutralt typsnitt namnet på den av annonsörens solarieanläggningar som valts av appanvändaren samt adress och öppettider. Därefter står texten ”Det mest effektiva sättet att förgöra virus är genom UV-ljus och det har vi gott om i våra solarier (två kram-emojis) Så räds inte för att sola och självklart så ska man alltid följa råden om god hand­hygien (lyft på ögonbrynet-emoji, perfekt-emoji)”.

Annonsören har inte lämnat uppgift om vem som har producerat reklamen.

Anmälan
Enligt anmälaren är reklamen oetisk och vilseledande. Annonsören påstår i reklamen att deras solarier skulle kunna förgöra virus och därigenom bota sjukdomen covid-19. Det är osmakligt att utnyttja coronadebatten gen­om att hävda att UV-ljus förgör virus utan något som helst vetenskapligt belägg.

Annonsörens yttrande 
Sunlife Holding AB (annonsören) uppger att man aldrig har påstått att deras verksamhet botar någon sjukdom förutom att annonsörens maskiner avger UV-ljus som förgör virus, vilket är vetenskapligt bevisat och används bland annat inom sjukvården. Annonsören har bifogat en uppsats skriven av en student på steriltekniker­utbild­ningen vid yrkes­högskolan i Sollefteå kommun.

Enligt annonsören har ordet corona aldrig använts. Anmälaren har gjort en överdriven och snäv tolkning av annonsörens text som är sann och vetenskaplig bevisad.

Annonsören har självmant valt att plocka bort den lilla texten före det att man tog emot denna anmälan och texten kommer inte heller fortsätta användas för att undvika framtida missförstånd.

Opinionsnämndens bedömning 
Enligt artikel 2 andra stycket i Internationella Handelskammarens regler för reklam och marknadskommunikation (ICC:s reg­ler) får marknadskommunikation inte utan vägande skäl spela på rädsla eller fruktan eller utnyttja olycka eller lidande.

Enligt artikel 5 i ICC:s regler ska reklam vara vederhäftig och får inte vilseleda. Marknadskommunikation får inte innehålla framställning i ord som direkt eller indirekt genom överdrift är ägnad att vilseleda konsumenten. Sär­skilt gäller detta ifråga om produktens väsentliga egenskaper, det vill säga sådana som är ägnade att påverka konsumentens val.

Enligt artikel 6 i ICC:s regler ska riktigheten i beskrivning, påstående eller annan framställning som hänför sig till sakförhållanden kunna styrkas. Direkta eller indirekta påståenden i reklamen om att den bygger på ett faktaun­derlag av viss angiven styrka måste stödjas av bevisning med minst den annonserade styrkan. Mark­nadsförar­en ska ha dokumentation tillgänglig och utan dröjsmål kunna framlägga denna till bevis inför de själv­reglerande organ som ansvarar för tillämpningen av dessa regler.

Marknadskommunikation ska enligt ICC:s regler bedömas med utgångspunkt i hur framställningen påverkar målgruppens genomsnittskonsument, med hänsyn tagen till det medium som använts. Reklamen ska då be­dömas utifrån hur den rimligen uppfattas av en genomsnittskonsument vid en flyktig kontakt. Den aktuella målgruppen kan antas vara en förhållandevis bred grupp av konsumenter som kan tänka sig att använda solarium.

Enligt anmälaren är reklamen oetisk och vilseledande eftersom annonsören utnyttjar corona-pandemin och påstår att UV-ljus förgör virus och att sjukdomen covid-19 på så sätt skulle kunna botas. Enligt annonsören har ordet corona aldrig använts och annonsören menar att texten är sann och vetenskaplig bevisad.

Opinionsnämnden konstaterar att det i reklamen påstås att ”Det mest effektiva sättet att förgöra virus är genom UV-ljus och det har vi gott om i våra solarier”.  Det finns ingen anledning att anta att en genomsnittskonsument skulle uppfatta påståendet annat än bokstavligt. Ett dylikt påstå­en­de ska styrkas av utredningsmaterial som enligt vetenskapliga bedömnings­grund­er är övertygande för att inte an­ses vilseledande. Beviskraven som ställs är mycket långtgående (MD 2014:13). Nämnden finner inte att annonsören har presenterat sådan bevisning. Reklam­en är därför vilseledande och strider därmed mot artikel 5 i ICC:s regler.

Nämnden finner vidare, med beaktande av att reklamen publi­cer­ats und­er en pågå­ende viruspandemi, att annonsören i reklamen utan vägande skäl måste anses ­spela på rädsla eller fruktan. Reklam­en strider därmed även mot artiklarna 2 i ICC:s regler.

Enligt artikel 24 i ICC:s regler är en rättelse i efterhand i och för sig önskvärd om marknadskommunikationen strider mot reglerna, men det medför inte att överträdelsen blir försvarlig.

 

Mikael Pauli
ordförande

Övriga ledamöter: Peter Cederholm, Anna Edman, Sara Haraldsson, Hanna Hjalmarson, Jonas Linnér, Patrik Löfberg, Christina Nylander, Mats Rönne, Inger Skalse, Frida Stjernholm och Axel Tandberg.

Beslutet är enhälligt.

Föredragande: Ellinor Gyllenstierna