Beslut

Ärende 2006-151
2020-11-18



Anmäld reklam E-postreklam för kreditkort från SEB

Annonsör Skandinaviska Enskilda Banken AB

Anmälare Privatperson

Uttalande
Reklamombudsmannens opinionsnämnd finner att reklamen inte är vilseledande. Den strider därmed inte mot artikel 5 i Internationella Handelskammarens regler för reklam och marknadskommunikation.

 

 

Reklamen
Den anmälda reklamen är ett e-postutskick. Texten i ämnesraden lyder ”Nytt kort ger dig pengar tillbaka”. Rub-riken i mejlet lyder ”Vi värnar om dig och stärker vårt erbjudande”. Därunder står följande brödtext ”Du är viktig för oss. Därför vill vi erbjuda dig SEB Invited – ett nytt kort med cashback där du får tillbaka 1 procent i pengar på alla dina inköp (upp till 6 000 kr per år). Du får kortet utan kostnad de första tre månaderna (värde 450 kron-or)”. Därunder finns följande mellanrubrik ”Kortet som ger tillbaka” och sedan brödtexten ”Med cashback får du tillbaka 1 procent i pengar på alla dina inköp. Exempel: Om du har utgifter för 20 000 i månaden innebär det att du får tillbaka 2 400 kronor per år. Pengarna kan du dra av på nästa faktura men också välja att skänka till WWF”. Därefter följer mellanrubriken ”Fler förmåner” och brödtexten ”Du får också tillgång till Mastercards® Concierge som hjälper dig dygnet runt med det du själv inte hinner med, förmånliga köp- och reseförsäkringar och genom medlemskapet i Mastercards LoungeKey™ en bekväm möjlighet att framöver nyttja flygplatslounger världen över”.

Annonsören har inte lämnat uppgift om vem som har producerat reklamen.

 

Anmälan
Enligt anmälaren är reklamen vilseledande. Anmälaren har reagerat på räkneexemplet. Efter att anmälaren har räknat på vad det kostar per år, vilket inte framgår i klartext, är det som man får tillbaka, efter att ha betalt kortavgiften snarare 600 kronor än 2 400 kronor som anges i reklamen.

Annonsörens yttrande Skandinaviska Enskilda Banken AB (annonsören) anser inte att reklamen strider mot marknadsföringslagen eller mot ICC:s regler. Annonsören har uppfattat att anmälan innehåller kritik mot att inte den månadsavgift som följer med annonsörens kreditkort har tagits med i beräkningen av det belopp som en kortinnehavare ska få tillbaka i form av ”cashback”. Anmälaren har anfört att om hänsyn tas till kortavgiften blir summan man som kund får tillbaka inte 2 400 kronor utan snarare 600 kronor, vilket blir vilseledande eftersom hänsyn inte samtidigt tas till kortavgiften.

Enligt annonsören är den så kallade ”cashbacken” separerad från kortets månadskostnad om 150 kronor per månad. ”Cashback” är en procentuell återbäring som baseras på kortets omsättning. Kunden kan för kreditkort-ets ”cashback” välja att den procentuella återbäringen räknas av på nästkommande faktura eller att motsvarande belopp skänks till WWF Världsnaturfonden. Den så kallade ”cashbacken” är således separerad från kortets månadskostnad om 150 kronor på sätt som redogörs för nedan varför påståendet om att kortavgiften borde ha räknats av från ”cashback”-beloppet i exemplet som ges i e-postutskicket inte stämmer.

Avgift för att inneha ett kreditkort tas normalt ut av en kortutgivare och omfattar till exempel administrativa kost-nader för kortet och i vissa fall också förmåner.

Att det utgår en månadskostnad för annonsörens kreditkort framgår tydligt i e-postutskicket genom meningen ”Du får kortet utan kostnad de första tre månaderna (värde 450 kronor)”. I e-postmeddelandet finns också en länk ”läs mer och ansök om kortet här”. När man klickar på länken kommer man till fördjupad information om annonsörens kreditkort. Där framgår mer detaljerade uppgifter om kortets priser och avgifter. Informationen om kostnader relaterade till annonsörens kreditkort har således funnits lättillgänglig för mottagaren av den aktuella marknadsföringen.

Kunden får således ”cashback” i samband med varje kortköp som görs. Kundens ”cashback” ligger dock inte på kundens kortkonto utan på ett separat ”cashback-konto”. I enlighet med villkoren för kortet dras kortets månadsavgift från kundens kortkonto. Detta sker vid varje månadsskifte. Kundens ”cashback-belopp” ligger däremot kvar på ”cashback-kontot” fram tills dess kunden väljer att använda ”cashbacken”. Det är således upp till kunden att välja om, när och hur hen vill använda den intjänade ”cashbacken”. I det exempel som ges i e-postmed-delandet är det 2 400 kronor som finns på ”cashback-kontot” som kunden kan välja att antingen skänka till WWF eller välja att dra av på nästa faktura. Väljer man att skänka till WWF regleras det direkt och 2 400 kronor skickas i sin helhet till WWF. Väljer kunden att dra av ”cashbacken” från nästa faktura regleras det på nästkom-mande månadsfaktura. Månadsavgiften och ”cashback” har därför ingen korrelation och det är således inte korrekt att påstå att månadsavgiften borde ha räknats av från ”cashback-beloppet” som angetts i anmälan.

”Cashbacken” ligger på ett ”cashback”-konto som är synligt för kunderna i annonsörens app. Där kan varje kund gå in och löpande se sitt ”cashback”-saldo samt bestämma när och hur hen vill använda sin ”cashback”.

Det finns många kort på marknaden som ger olika typer av förmåner och rabatter till kortinnehavaren, exempelvis bonussystem för resor eller rabatter på livsmedel eller drivmedel. Annonsören menar att det inte finns ett krav att i marknadsföringen räkna av månadsavgiften på den förmån som kunden erhåller i samband med kort-et. En sådan beräkning kan vara svår att genomföra på ett tydligt och korrekt sätt beroende på vilken förmån som marknadsförs och hur kunden använder kortet. Det är därför mycket tydligare att ange månadsavgiften separat från eventuella förmånsbelopp. Av det räkneexempel för den effektiva räntan som anges för annonsörens kreditkort framgår samtliga relevanta kostnader inklusive månadsavgiften.

Marknadskommunikation i form av e-postutskick ska givetvis följa de regler som finns avseende marknadsföring. Annonsören anser att den aktuella marknadskommunikationen uppfyller marknadsföringslagen och ICC:s regelverk.

I artikel 5 i ICC:s regler anges att marknadskommunikation ska vara vederhäftig och får inte vilseleda. Detta gäller särskilt produktens värde och det totala pris som ska betalas. Som angetts ovan stämmer det belopp om 2 400 kronor som en kund får tillbaka på gjorda kortköp och som anges i räkneexemplet i det aktuella e-postut-skicket, månadsavgiften är separerad från den så kallade ”cashbacken”, och det framgår av marknadsföringen att det utgår en månadsavgift för kreditkortet, samt även i villkoren och i prislistan för kortet.

Sammanfattningsvis anser annonsören att den aktuella marknadsföringen är laglig och vederhäftig. Räkne-exemplet och marknadsföringen kan inte anses vilseledande eftersom räkneexemplet och de däri angivna beloppen stämmer överens med vad kunden faktiskt får tillbaka och kan välja att antingen skänka det ograverade beloppet (2 400 kronor i exemplet) till WWF alternativt dra av beloppet på nästa faktura.

 

Opinionsnämndens bedömning
Enligt artikel 5 i Internationella Handelskammarens regler för reklam och marknadskommunikation (ICC:s reg-ler) ska reklam vara vederhäftig och får inte vilseleda. Marknadskommunikation får inte innehålla påstående eller annan framställning i ord, ljud eller bild som direkt eller indirekt genom överdrift är ägnad att vilseleda konsumenten. Särskilt gäller detta ifråga om produktens väsentliga egenskaper, det vill säga sådana som är ägnade att påverka konsumentens val, exempelvis beskaffenhet.

Marknadskommunikation ska enligt ICC:s regler bedömas med utgångspunkt i hur framställningen påverkar målgruppens genomsnittskonsument, med hänsyn tagen till det medium som använts. Reklamen ska då be-dömas utifrån hur den rimligen uppfattas av en genomsnittskonsument vid en flyktig kontakt. Målgruppen i detta fall består sannolikt av konsumenter som kan tänka sig att beställa ett kreditkort hos annonsören.

Enligt anmälaren är reklamen vilseledande eftersom det inte framgår i klartext av räkneexemplet vad kreditkort-et kostar per år. Anmälaren menar att det som kunden får tillbaka efter att ha betalt kortavgiften snarare är 600 kronor än 2 400 kronor som anges i reklamen. Enligt annonsören är marknadsföringen inte vilseledande efter-som räkneexemplet och de däri angivna beloppen stämmer överens med vad kunden faktiskt får tillbaka i så kallad ”cashback” och att kunden därmed kan välja att antingen skänka hela beloppet på 2 400 kronor i exemp-let, till WWF alternativt dra av beloppet på nästa faktura. Annonsören menar att det inte finns ett krav på att i marknadsföringen räkna av månadsavgiften på den förmån som kunden får i samband med användning kortet.

Opinionsnämnden konstaterar att det i första stycket står ”Du får kortet utan kostnad de första tre månaderna (värde 450 kronor)” och att det i andra stycket står ”Med cashback får du tillbaka 1 procent i pengar på alla dina inköp. Exempel: Om du har utgifter för 20 000 i månaden innebär det att du får tillbaka 2 400 kronor per år.”

Nämnden finner att en genomsnittskonsument sannolikt uppfattar reklamen som att den som handlar med kortet får en bonus på en procent och att vid köp för 20 000 kronor i månaden under ett år blir det 2 400 kronor utan avdrag för årsavgiften för kortet. Nämnden finner att en genomsnittskonsument förstår att innehavet av kortet är förenat med en avgift och kan utan större problem med ledning av uppgifterna i annonsen räkna ut att denna uppgår till 1 800 kronor per år. Reklamen är därför inte vilseledande och strider därmed inte mot artikel 5 i ICC:s regler.

 

Mikael Pauli

ordförande

Övriga ledamöter: Hanna Hjalmarsson, Christina Knight, Anna Lidström, Patrik Löfberg, Christina Nylander, Marielle Pantzar, Göran Segeholm, Inger Skalse och Canan Yasar.

Beslutet är enhälligt.

Föredragande: Gunilla Welander